Frida Hjärtansfröjd

Text: Anita Habel.
Musik: Alf Prøysen.


Må andra sjunga visor om dygd och kärleksfröjd.
Själv nynnar jag på sångerna om Frida Hjärtansfröjd,
en kvinnlig stolt Napoleon med fläckat renommé,
med handen lagd mot barmen och med hatten lätt på sned.
Du, Tattar-Frida grann som allas hjärtan vann
när tattarfärgen skymta´ under fransig kjolfållsrand!

Hon var av tattarsläkt och drog runt från trakt till trakt.
Med mången trofast bonde uti ljungen hon sig lagt.
Men jämt när dagen grydde och nattens rus försvann
man sakna´ både flickan och nå´t jordiskt gods ibland.
Men, ändå är det sant; för varje stulen slant
fick varje karl av dig en himmelsk kärleksnatt i pant.

Jag minns väl hur en höst du hos Skräddar-Hans fick bo.
Och prästen kom och dundrade om svavel, eld och blod.
Du fällde ångerns tårar och följde då han gick,
men tusen röda djävlar dan
Och prästens syndafall blev förlust av gård och kall *
den dag man fann en tattarsjal i höet i prästgår´ns stall

Som regel var du skicklig och gick straffri, har man sagt. *
Så och när lagen halsjärn mot din stolta nacke lagt.
Med länsman själv som vakt gick du till din cell och log
- blev fri mot egen borgen innan gryningstimman slog.
Din mörka heta blick djupt in i själen gick.
I kärlek och i femkort tog du alltid sista stick.

Må tunga kärleksrosor som blommar på sin gren
få sin sång om trofasthet mot bara bara en.
Men, strödda utav vindarna i dalar och på höjd
hörs sångerna jag sjunger om dig, Frida Hjärtansfröjd.
Dig minns jag, det är sant och kärleksfröjders pant
var gång jag ser en hjärtansfröjd vid dammig landsvägskant.


* Här stämmer inte versmåttet.Det är en stavelse för mycket,
så att man får sjunga ”förlust” respektive ”skicklig” på
en dubblerad ton.


Finns på album: Tack för kaffet (2003).