Revolucão Alentejana

Text: Ewert Ljusberg.
Musik: Ewert Ljusberg.


    A                E
Den solvarma bygatan dammar
             A
och välvande kronor mot skyn
               E
står korkekars randade stammar
             A
kring den sydportugisiska byn.
      C#7                    F#m
Bland fattigdomslukt kan man ana
   C#7                   F#7
en doft av en nystekt kanin
    B               E
och brödsoppa Alentejana
    B                   E
med billig "bagaso" och vin.

Mateo, som skjutit kaninen,
går stolt på sitt stampade golv
i krogen och bär soppterrinen
till bordet när klockan slår tolv.
Han sjunger, och sången tycks låta
och fylla hans hela person,
om måsen, frihetens ” gaivota ”
som kom med en revolution.

” För ett år sen började livet.
Förr var vi som slavar och får.
Nu äger kooperativet
all jorden så långt ögat når.
Vi bildade en assembleia
med ”Kloke Joao”, du vet
som ordförande”, sa Mateo,
”Han vet allt, fastän analfabet.

Vilken omvälvning! Que differenca!
En dag slav, och så nästa dag fri!
Plötsligt kände du att du var män´ska.
Och det fanns inget ”dom”, bara ”vi”.
Och, nu gällde det stå eller falla.
Inga ledare, ingen patron.
Vi är, Fan ta mig, ledare alla!
Det är vår egen revolution!”

Som vi sitter med vinet och maten
frågar Lasse med ungdomlig glöd:
”Hur har ni tänkt den kommande staten?
Ger ni Marx eller Lenin ert stöd?”
Men, han får inget svar från Mateo.
”Jamen, vad tillhör ni för parti?
Vad studerar ni, er assembleia?
Vad har ni för ideologi?”

Och då svarar Mateo, och skrattar:
”Vi kämpar tillsammans för bröd.
Jag tror inte att du riktigt fattar.
Vi lever nu. Lenin är död.
Nog har jag respekt för profeten,
men se lärjungarna går på led
och har oftast den egenheten
att kämpa för oss – inte med.

Vi vill inte stå under partiet.
Vi är ingen troende sekt.
Vi vill leva och dö för vår
som människor – inte objekt!”

Jag är åter i Stockholm på hösten.
Det är valår, och skakad i tron
vill jag helst bara avlämna rösten
som ett höstlöv ifrån Västerbron.

För på ett torg ser jag Skapelsens Krona,
- en partipamp – gå ut ur sin bil
för att köpa en halvt vuxen hona
som behöver en slant till en sil.
— (instrumentalt . Sista tre takterna
ritardando. Sista versen börjar långsamt
och accelererar i de sex sista takterna)

Vi har välstånd och brännvin och Treo
för vår lindring och tröst. och Guds Ord.
Och jag tänker på din kamp, Mateo
för ett människovärde och jord!


Tillkommen efter ett studiebesök i södra Portugal 1975, ett år efter revolutionen.

Bagaso – Fattigmans brännvin gjort på avfallet från olivoljepressarna. Kallas även skämtsamt ”Gasolin”.
Gaivota – Fiskmås.
Assembleia Popular – ung. Folkförsamling/Förening.


Finns på album: Skamgrepp (1983).