Skogsblues (svensk text)

Text: Ewert Ljusberg.
Musik: Ewert Ljusberg.


Jag sitter på en sten vid källan
där jag ofta satt som barn.
Vintern väntar och det faller
några få och fina flarn.
Gamla stugan står så grå och fin
mot lövskogen i höst.
Det har stormat hårt och länge.
Taket hänger lite löst.

Fast den rinner senhöstklent så
viskar källan fram en ton.
Det är lite kallt om ändan
och jag har en sten i skon.
Buskar tar nu över åkern
som gav foder förr och mat.
Dagens ord är ” information”,
så vi lever mest på prat.

Tre trogna tallar vid mitt hus
nynnar på en tung, tung blues.

Ja, då måtte det gå åt en
hel del papper ser man nog.
Snart är hela berget naket
där som förr jag gick i skog.
Skog, det var så väldigt mycket:
pinnmo, hed och gran och gren
Mossan var så snäll och mjuk
för den som sprang på bara ben.

Skog gav hus och värme den och
mat och för invärtes bruk
gav den tröst och sällskap åt den
som var liksom själsligt sjuk.
Den som kunde lära lyssna
lyhört invid sten och stam
kunde ana, känna hur ett
inre väsen trädde fram.

Tre trogna tallar vid mitt hus
nynnar på en tung, tung blues.

Skogen var liksom ett eget
större väsen, full av liv.
Virket växte; och det räckte
väl för yxa, såg och kniv.
Djur och fåglar, ro och spänning
Mossa, myror – bär i korg.
Den gav klang åt våra sånger,
tröst och lindring i vår sorg.

Kåda, kottar, svamp och tickor.
Troll och vittror fanns det med.
Fast det var väl kanske bara
barn och kvinnor som såg det.
Dom som bökar runt och fäller
gör det ej av ondska, men
jag tror inte att dom heller
ser nå’n skog för bara trä’n.

Tre stackars tallar vid mitt hus
Nynnar på en tung, tung blues.


Finns på album: Gånglåt från Knutby (2006).